About

Catalogue text written by Vermillion Sans

“Kajsa Karlsson har brugt 203 timer på at pille sømmene i sit tøj op, og 2 timer og 51 minutter på at komme concealer omvendt på sit ansigt foran kameraet. Hun har brugt 28 dage på at undgå spejle og billeder af sig selv, mens hun samtidig forsøgte at gå i højhælede stiletsko. Fem uger er blevet tilbragt på en ferie uden mænd. Mænd opfordres til at spille VACATION, men de bør være ekstra opmærksomme på trin nr. 4; som er valgfrit, men alligevel vigtigt. Og husk også at holde god afstand til Karlsson mellem den 30. april og den 2. maj.

En række restriktive instrukser med fællestitlen diet rummer et urealistisk håb om, at de kan fungere som et middel hen imod at nå et bestemt mål, ganske ligesom slankekure ofte gør. Karlssons værker og måske endda hendes praksis som helhed, udspiller et tvetydigt forhold til materialer, ressourcer og arbejde. Temaer, der handler om pligt, om at rette ind eller stritte imod, er i spil på måder, der giver plads til stille spørgsmål om, hvad der forventes af et menneske – eller af en kunstner, for den sags skyld.

Karlssons performative værker finder ofte sted uden for publikums synsfelt og fremhæver kunsten som en fysisk oplevelse. Gennem legende absurditet, kreative valg og et kritisk blik på normative strukturer og kønsbestemte ideologier omkring adfærd og selvbillede giver hun udtryk for forskellige former for modstand, samtidig med at hun på stilfærdig vis fastholder kontrollen over sin egen fortælling.”

Katalogtekst skrevet af Vermillion Sans

“Kajsa Karlsson has spent 203 hours undoing the seams of her wardrobe, 2 hours and 51 minutes applying reversed concealer to her face in front of the camera. She has spent 28 days trying to avoid mirrors and images of herself while simultaneously trying to walk in high-heeled stiletto shoes. Five weeks have been spent on a vacation without men. Men are encouraged to play VACATION, but they should please pay extra attention to step no.4, it is optional, but important nonetheless. And please also remember to keep a healthy distance to Karlsson between the 30th of April and the 2th of May.

A series of restrictive instructions titled diets hold an unrealistic hope that they function as a means towards a certain goal, much as diets often do. Karlsson’s works, and perhaps her practice as a whole, enact an ambiguous relationship with materials, resources and labour. Obligations, compliance and refusal are at play in ways which open a space in which to ask questions of what is expected of a person, or of an artist for that matter.     

Karlsson’s performative works often take place beyond the view of the audience and  highlight art as a lived experience. Through playful absurdity, creative choices and a critical relationship to normative structures and gendered ideologies around behaviour and self-image, she enacts forms of refusal, quietly remaining in control of her own narrative. “

SEASONS

1. Undo all of the seams that hold your clothes together.
2. When all of your clothes are in pieces take a moment and sense how it feels.
3. Sew all of your clothes together, but let different garments meet, so that there are no pieces of the same fabric meeting. 
4. Wear your new wardrobe. 

SÄSONGER

1. Repa upp alla sömmar som håller ihop dina kläder.
2. När du repat sönder hela din garderob, känn efter hur det känns.
3. Sy ihop alla sömmar, men låt olika plagg möta varandra så att du syr ihop olika plagg med varandra och det aldrig är samma slags tyg som sys ihop.
4. Bär din nya garderob.

VACATION

1. Decide on a time frame for your vacation.
2. Avoid all interaction with men during your vacation.
3. Do activities that you would normally do on vacation, a suggestion is eating delicious food and visiting beautiful places. (This is optional.) 
4. Only consume culture made by women or nonbinaries. (This is also optional, but highly recommended.) 
5. When your vacation is about to be ended, you can choose to prolong it.

SEMESTER

1. Planera en tidsram för din semester.
2. Undvik all interaktion med män under din semester.
3. Gör sådant som du i vanliga fall skulle göra på semestern, ett förslag är att äta god mat och besöka vackra platser. (Det här är frivilligt.)
4. Konsumera kultur med kvinnliga eller ickebinära kreatörer. (Det här är frivilligt, men rekommenderas starkt.)
5. När semestern närmar sig sitt slut, kan du välja att förlänga den.

ESTETISKT ARBETE
 (Den här instruktionen är enbart för concealerbärare.)

1. Förstärk ansiktsdrag som du lärt dig att dölja med concealer. 
2. Gå till arbetet med dina förstärkta ansiktsdrag. 

AESTHETIC LABOUR/REVERSED CONCEALER
(This score is only for concealer wearers.)

1. Enhance features you have learned to conceal with concealer.
2. Go to work with your enhanced features/reversed concealer. 

PHYSICAL LABOUR

1. Cover the mirrors in your home with cosy blankets, secure them with stitches if necessary. 
2. When you’re in other places than your home do not look at yourself in mirrors. 
3. Do not look at pictures of yourself. 
4. Wear high heeled stiletto shoes. 

KROPPSARBETE

1. Täck för speglarna i ditt hem med mysiga filtar, säkra eventuellt med några sömmar.
2. När du är utanför hemmet se inte på dig själv i speglar.
3. Titta inte på bilder av dig själv. Bär högklackade stiletto klackar.

Excerpt from the logbook written during AESTETIC LABOUR/REVERSED CONCEALER: 

8 april

I scrubbed my lips with a sponge and then an eyebrow brush to lift up patches of dry skin, then I applied powder to enhance the dryness. To finish the lips I painted a purple-red, like clotted blood, in the deepest cracks. I continued with the purple-red, clotted blood shade pen to fill in a couple of pimples. I also used a medium red pen to complement. With a pinkish red, I drew some small pimples scattered around. The purple had lost its intensity a bit when I filled in the red so I applied purple again and tried to keep it centered as a small point in the middle of the pimple, where the blood often is concentrated. I did a quick eyelash curl and under eye shadow and the pimple on the nose bridge was painted with a vibrant red and purple.

13 april

I applied a light muted pink on the chin as a blush after several outbreaks of pimples. I applied some light pink pimples around the face and three red ones, two of the red ones got a white highlight which I dabbed in with a flat brush to tone down the light a bit. I curled my eyelashes down. I applied purple eyeshadow as one continuing arc from the inside of my nose down to the bag under the eye.

I have realized that the technique of loosening skin flaps on the skin with a cleaning sponge can only be done once in a while. The problem is that the day after I brush up the flakiness, I wake up and have very smooth lips. It kind of works like a traditional peeling. When I then try to use the sponge on my smooth skin there is almost no skin to loosen up and I have to settle for a few cracks and blood that seeps out. It takes a few days for the skin to rebuild new skin for that really dry flaky look. I simply have to settle for the ”flakiness look” being an occasional one.

18  april

We are expected to smile, we have to smile at the customers, we do not have to smile all the time. Sometimes it’s easier to smile all of the time, so it’s not a muscle effort to rearrange the face muscles when someone shows up. You just fix your face in the smiling position. I believe we are also expected to smile at each other, we should kind of keep the mood up, but this smile cannot be the same type of service worker smile, it needs to be more authentic. Whistling is also something that managers appreciate. 

I believe that it is not part of my job to hide my potential iron deficiency or bad skin. I appreciate this freedom, I make the full use of it. The important thing in this situation is the food supply. Though I think that looking neat and clean is a requirement. 

I do have dark circles under my eyes and pimples when I wake up in the morning, those I meet do not know that I have painted over them with stronger colors. Someone might think that I’m unaware or nonchalant to these so-called flaws given the possibilities that exist to cover them up with concealer. Some may appreciate my unmade look, it’s a little more casual, maybe even more serious. Others with complexes over their skin may feel reassured that they are not alone. One of my bosses also has some acne. I feel that it’s nice not to be the only one with acne, I feel less ugly and vulnerable when someone else has the same look. On the other hand, there is a clear fakeness with my acne, it’s not as real as my bosses’ acne.  I wonder if my boss with acne could read it as a mockery of people with acne if they discovered that I painted more pimples than I already have. Worst case he would think it’s a mockery of him.

After all, I’m tired of looking at myself in the mirror and getting confirmation that I look at least as tired as I feel. On the other side when I’m at home and not made up (made down?) I often feel that my skin looks very good. It’s a bit like the feeling you can get when you apply a little concealer and mascara, maybe some eyebrow pencil and a little lipstick.

I notice the makeup on the news anchors, the male news anchors most often have a line in the hairline that can be seen if you make an effort, it’s where the makeup ends. The female news anchors’ makeup does not need to be revealed, it is obvious. I sometimes feel a little unprofessional when I think of my professional look. 

Excerpt from the logbook written during PHYSICAL LABOUR:

7 juli

I walked the short way to the nearest bus stop from my home. When I arrived, I saw that blood had seeped out on my left big toe (my heels for this day had an open toe). There was an elderly lady sitting at the bus stop and I felt extremely embarrassed to walk around in these obviously uncomfortable shoes. I felt she would think I was really superficial to be so obviously sacrificing a reasonable level of comfort for my looks.

I hid behind the billboard outside the bus stop booth and thought about what to do for a while. I made the decision to change into the ballerina flat shoes that I carried with me in the case of these kinds of emergencies. I thought that when I got to school I could put on my stiletto heels again. I think this is the way to go with these types of shoes anyway. That is, not wearing them during transportation, walks, etc. I bought plasters on the way to school and once I arrived at the school, I plastered the new and old wounds that had arisen and then put on my heels again.

14 juli

I looked at my reflection in the mirror for quite some time in the dressing room after my work shift. I was amazed that it was me, it felt like I was looking at someone else. Then I flinched and pulled my gaze down to the ground, I was not allowed to see myself in the mirror, I realized. I had failed, I had cheated, I had destroyed my work of art. When I had calmed down, it actually felt like the opposite. The fact that I had forgotten or had a hard time recognizing myself must have meant that the few days of the project had some kind of effect. This is not how I remember seeing myself in the mirror. 

18 juli

Me and my new flatmate went to the beach, I cycled because of the heels, and she walked because she had not yet bought a bike. It went really well to walk with the heels today, especially in the sand. It was fun to walk in the sand as the foot could be placed in the same way as when walking with ordinary shoes. The heel would simply slide down into the sand.

In the afternoon I cycled to a grocery store, in the biking storage room on my way out I realized that I had forgotten to pack my extra shoes, the flat ballerinas that I have with me just in case. It felt alright to bike with the heels without the emergency solution. All the wounds have healed, I have built up some muscles and endurance. My only concern is really that the shoes would break as it seems to be able to happen quite easily. The heel can be broken off and the small narrow threads that make them stick to the foot could also break. None of this happened, so I could easily buy peanut butter and ride home again.

Excerpt from the logbook written during VACATION:

17 augusti

I went to the beach early for it to not be so crowded. My first impression at the beach was the contours of a naked man. You can say a lot of things about this, you can for example say that it seems nice to start the day with a nude bath, you can say that it is considerate to choose an early hour before the beach is packed with people or you can say that there is a special place for nude bathers on this beach. In any case, it was easy to avoid him and also the other approximately ten people who were on the beach. (I do not know if the other ten were men, but as I said, I wanted to be a bit alone)

The first real difficulty came when I sat down outside my house on a bench to write down about the day’s events, then one of the building’s caretakers came by (a male one).  He was passing me just a few metres away. I usually make sure to say hi to all of my neighbors and those who work in the house, but now I simply have to stare down into the text and ignore him. It went perfectly ok!

20 augusti

I received a text message from my male boss asking if I could open the store on Saturday and Sunday this week. I actually got quite annoyed and thought that whether I ignore men or not, I do not want to work early morning weekend shifts during my vacation, especially because I usually work almost every weekend? In normal cases, I would probably still politely answer no, but there will be no polite no this time.

28 augusti

I was writing in my studio when I heard a male caretaker talking and a rattling of keys. Then the door to my studio was unlocked and he looked in and apologized for disturbing me. I said “I do not talk to men”, he said, “I did not know”. Then he backed out and a female acquaintance peeked in, she was apparently going to take over my studio and wanted to see where it was and what it looked like. So I showed her the locker and we talked a little bit about helping each other carry desks when we are about to move studios.

In the evening I ate at a restaurant with two friends, they helped me order from the male serving staff. I told my friends about how wonderful it has been to deny contact with men. I can not really formulate more right now, but it feels great to just ignore men and especially to let it get uncomfortable when I ignore them.

30 augusti

I visited a friend who had a farewell party as she was moving out of town. It was nice, we talked quite a lot about my project. There were two men present, but it was easy to change rooms or look away when necessary.

31 augusti

Today, some things felt a little complicated for two reasons. I ignored a male friend who does not know anything about the project and I received an email from my teacher saying that the caretaker of the school building may need to be able to get in touch with me.

I don’t understand what the problem with the caretakers was even about? I do not need any help from them and if they want to inform me about something, they can send an email, and then I might still read it, (without answering, if it’s really necessary I could ask someone else to answer for me)

1 september

I printed out the score and put it up on the door to my studio.

3 september

I stayed at home yesterday, and will probably stay home this morning as well. It feels uncomfortable to ignore people I know at school. Still in the afternoon, I went to school for an opening at the school gallery. Unfortunately, I accidentally said thank you to a man who moved to make room for me when I was about to walk past him.

I said no to a birthday party on Saturday where there would be several men at the celebration.

20 september

I have been thinking about whether it is possible to extend the vacation, but unfortunately I have come to the conclusion that it is not. I would have to quit my job and skip a lot of classes. I also feel quite tired of being rude and paying attention to men I should avoid. Because I am tired of the unpleasantness, I have also avoided social events in general and I miss meeting people. Finally, I am also curious about how the instruction may have affected who I am outside of the instruction. So tomorrow the vacation will end. 

Utdrag ur loggboken skriven under Estetiskt arbete: 

8 april

Jag skrubbade mina läppar med först en tvättsvamp och sen en ögonbrynsborste för att få upp flikar av torr hud, sedan applicerade jag puder för att förstärka torrheten. I de mörkaste partierna förstärkte jag med en lilaröd penna som av levrat blod. Jag fortsatte med den lilaröda pennan att måla som levrat blod i ett par finnar, jag fyllde i med lite rött också. Med rosarött förstärkte jag några småfinnar runtomkring. Det lila hade tappat sin intensitet lite när jag fyllde i det röda så jag applicerade lila en gång till och försökte hålla det centrerat som en liten punkt mitt i finnen, där blodet liksom blir koncentrerat. Jag gjorde en snabb ögonfransböjning och underögonskuggning och finnen under glasögonkarmen fick en ordentlig röd och lilaförstärkning. 

13 April

Jag applicerade en ljus dov rosa på hakan som en rodnad efter flera utbrott av finnar. 

Jag applicerade några ljusrosa finnar runom i ansiktet och tre röda, två av de röda fick vit highlight som jag duttade med en platt borste för att tona ner det ljusa lite. Jag böjde ögonfransarna neråt.  Jag applicerade lila ögonskugga som en båge ända från insidan av näsan ner till påsen under ögat. Jag har insett att tekniken att luckra upp hudflikar på läpparna med en disksvamp bara går att göra någon gång ibland. Problemet är att dagen efter jag luckrat upp huden vaknar jag upp och har läppar med en väldigt jämn yta, så det fungerar lite som en traditionell peeling även om effekten är försenad när jag låter flikarna vara. När jag sen försöker använda tvättborsten finns det liksom inte någon hud att luckra upp, utan jag får nöja mig med lite sprickor och blod som sipprar ut. Det tar några dagar för huden att återbildas för den där riktigt torra flagiga looken, som jag helt enkelt får nöja mig med bara går att få till ett fåtal dagar. 

18 april

Vi ska också le, vi ska le mot kunderna, vi behöver inte le hela tiden. Ibland är det lättare att le hela tiden, så blir det inte en muskelansträngning att förskjuta musklerna när det dyker upp någon. Jag tror att vi också ska le mot varandra, vi ska liksom hålla humöret upp. Att vissla är också något som cheferna uppskattar. 

Det ingår inte i min arbetsuppgift att dölja min potentiella järnbrist eller dåliga hy, jag är glad över den friheten, jag utnyttjar den till fullo. Det viktiga i den här situationen är livsmedelsförsörjningen.

Hel och ren tror jag är kravet. Jag har mörka ringar under ögonen och finnar när jag vaknar på morgonen, dem jag möter vet inte om att jag har målat över dem med starkare färger. Någon kanske tänker att de är något som jag har nonchalerat med tanke på de möjligheter som finns att med concealer täcka över dem. Några kanske uppskattar min osminkade look det är lite mer avslappnat, kanske också mer seriöst. Andra med komplex över sin hy kanske känner sig bekräftade att dem inte är ensamma. En av mina chefer har också en del acne. Jag känner själv att det är skönt att inte vara den enda med acne, jag känner mig mindre ful och sårbar när någon mer har samma look. Å andra sidan är det ju en slags falskhet i det då det finns ett ansikte med mindre acne under sminket. Jag undrar om han skulle kunna läsa det som ett hån mot människor med acne om det uppdagades att jag målat dit fler finnar. 

Jag är trots det trött på att se mig själv i spegeln och få bekräftat att jag ser precis så trött ut som jag känner mig. Jag känner ofta nuförtiden när jag är hemma helt osminkad och ser mig i spegeln att min hy ser väldigt bra ut. Det liknar lite känslan man kan få när man lagt lite concealer och maskara, kanske någon ögonbrynspenna och lite läppstift. 

Jag noterar sminket på nyhetsankarna, de manliga nyhetsankarna har bara den där linjen i hårfästet, de kvinnliga nyhetsankarnas smink behöver man inte vara någon detektiv för att upptäcka. Jag känner mig kanske lite oproffesionell när jag tänker på min professionella ”estetiskt arbete look”. 

Utdrag från loggboken skriven under Kroppsarbete:

7 juli

Jag gick den korta promenaden till den närmsta busshålplatsen väl framme såg jag att blod hade sipprat fram på min vänstra stortå. Det satt en äldre dam vid busshållplatsen och jag kände att det här är oerhört pinsamt, att gå omkring i det här uppenbart obekväma skorna. Jag gömde mi bakom reklamskylten utanför busshållplatsbåset och funderade en stund hur jag skulle göra. Jag tog beslutet att byta till ballerinaskorna som jag bar med mig för just sådana här nödtillfällen. Jag tänkte att när jag kommer fram till skolan kan jag ta på mig skorna igen, det är nog ändå så som det är tänkt att bära den här typen av skor i vilket fall. Det vill säga inte under någon transport eller promenad eller så. Jag köpte plåster på vägen till skolan och väl anländ på plats på skolan plåstrade jag om de nya och gamla sår som uppstått för att ta på mig klackskorna igen. 

14 jul 

Jag såg länge och väl på min spegelbild i omklädningsrummet efter mitt arbetspass jag förundrades över att det var jag, det kändes som att jag såg på någon annan. Sen ryckte jag till att och drog min blick ner mot marken, jag har ju inte lov att se mig själv i spegeln, jag har misslyckats, jag har fuskat, jag har förstört mitt konstverk. När jag lugnat ner mig kändes det faktistkt helt tvärtom, att jag glömt bort eller hade svårt att känna igen mig själv måste ju betyda att de få dagarna i projektet haft någon slags effekt. Det är inte så jag kommer ihåg att det var att se mig själv i spegeln.

18 juli

Jag och min nya inneboende tog oss till stranden, jag cyklade på grund av klackarna, och hon gick eftersom hon ännu inte köpt någon cykel. Det gick riktigt bra att gå  med klackarna, särskilt i sanden, det var kul att gå i sanden som om man gick med vanliga skor då klacken enkelt slank ner i sanden. På eftermiddagen cyklade jag en kortare tur till en matbutik, nere i cykelrummet insåg jag att jag glömt packa ner mina extraskor, de platta ballerinorna som jag har med för säkerhets skull. Det kändes tryggt nog att cykla iväg med klackarna utan nödlösningen nedpackad. Alla såren har läkt, jag har byggt upp en slags muskler och uthållighet. Min enda oro är egentligen att skorna skulle gå sönder då det liksom verkar kunna hända rätt lätt. Klacken kan ju brytas av och de små smala trådarna som får dem att sitta fast på foten skulle också kunna ge efter. Inget av de hände, utan jag kunde enkelt handla in jordnötssmör och cykla hem igen.

Utdrag från loggbok skriven under Semester:

17 augusti

Jag åkte tidigt till stranden för att få vara lite ifred, de första som mötte mig var konturerna av en naken man. Det kan man ju säga vad man vill om, man kan säga att det ser härligt ut att starta dagen med ett nakenbad man kan säga att det är hänsynsfullt att välja en tidig timme innan stranden är smockfyllt, man kan tänka irriterat att det finns en speciell plats avsedd för nakenbadare på den här stranden. Det var i alla fall lätt att undvika honom och även de övriga tiotal som var på stranden. Den första svårigheten kom när jag satte mig utanför mitt hus på en bänk för att skriva ner om dagens lättheter, då kommer en av vaktmästarna gående förbi ( en manlig såsan)  och han är på väg i riktning mot mig så han kommer att passera några meter ifrån mig. Jag brukar vara noga med att säga hej till alla mina grannar och dem som arbetar i huset, men nu får jag helt enkelt stirra engagerat ner i texten och ignorera honom. Det gick helt ok! 

20 augusti

Jag modtog ett sms från min manliga chef med frågan om jag kunde öppna butiken lördag och söndag den här veckan. Jag blev faktiskt ganska irriterad och tänkte att oavsett om jag ignorerar män eller inte vill jag väl inte hoppa in och jobba helg på min semester, när jag dessutom i vanliga fall jobbar nästan alla helger? I vanliga fall hade jag nog ändå artigt svarat nej, men det blir inget med det den här gången.

28 augusti 

Jag satt i min studio och skrev på min text när jag hörde en manlig vaktmästare prata och ett skramlande med nycklar. Så låstes dörren upp och han tittade in och ursäktade att dem störde lite. Jag sa ”jag pratar inte med män”, han sa, ” det visste jag inte”. Sen backade han ut och en kvinnlig bekant kikade in, hon skulle tydligen överta min studio och ville se vart den var och hur den såg ut. Så jag visade henne förvaringsskåpet och vi pratade lite om att hjälpas åt att bära skrivbord när dem ska flyttas

På kvällen åt jag på en restaurang med två vänner, jag fick hjälp att beställa då personalen var manlig. Jag insåg att det hade känts härligt dem två gånger då jag nekat kontakt med män. Jag berättade för mina vänner om hur skönt det varit att säga nej. Jag kan inte riktitgt formulera mer just nu, men det känns fantastiskt att bara ignorera män och särskilt att låta det bli obekvämt när jag nekar att ha någon kontakt. 

30 augusti

Jag var besökte en fest som hade en avskedsfest då hon ska flytta ifrån stan för ett år. Det var trevligt, vi pratade ganska mycket om mitt projekt. Det var två män närvarande, men det gick enkelt att byta rum eller titta bort när det behövdes.

31 augusti

Idag kändes vissa saker lite komplicerade då jag dels ignorerade en manlig vän som jag inte tror vet något om projektet och jag dels fick ett mail från min lärare om att vaktmästeriet eventuellt behöver kunna komma i kontakt med mig. Jag tänker att det nog inte är något problem. Jag behöver inte någon hjälp av dem och om dem vill informera får dem skicka ett mail, och så får jag trots allt läsa det (utan att svara). 

1 september

Jag printade ut instruktionen och satte upp på dörren till min ateljé 

3 september

Jag var hemma från skolan idag, och är nog hemma på förmiddagen idag också. Det känns obehagligt att ignorera folk jag känner. På eftermiddagen tog mig in till skolan för en vernissage på skolans galleri i alla fall. Tyvärr råkade jag säga tack till en man som flyttade på sig när jag skulle gå förbi honom.

Jag tackade nej till en födelsedag på lördag då det skulle vara flera män på firandet och ganska lång resväg kändes det onödigt. 

20 september

Jag har funderat på om det är möjligt att förlänga semstern, men tyvärr kommit fram till att det inte är det. Jag skulle behöva säga upp mig från jobbet och skolka från rätt mycket i skolan. Jag känner mig också rätt trött på att vara otrevlig och att hålla mig uppmärksam på män som jag ska undvika. På grund av att jag tröttnat på otrevligheten har jag också undanhållit mig sociala evenamang generellt och jag saknar att träffa människor. Till sist är jag också nyfiken på hur instruktionen kan ha påverkat vem jag är utanför instruktionen. Så imorgon kommer semestern att avslutas.